#1 · 12 aug. 2005 23:54
Fastnade gjorde jag för The Mars Volta efter att ha hört textraden "freeze without an answer free from all the shame" från den underbara låten The Widow. Och Cedrix Bixlers hysteriskt förlösande röst gjorde nog också susen när jag tänker efter. Gud vad bra! Gud vad bra! Gud vilken känsla! tänkte jag. När jag tjacka skivan förväntade jag mig…jag antar något annorlunda men inte SÅ annorlunda. The Mars Volta är för annorlunda. Inget fel i det! Inget fel alls med att vara annorlunda, men i min skivsamling blir det alldeles för mycket och åt fel håll.
Frances the Mute är en skiva som aldrig håller käften. Den går på och på och på och tappar mig någonstans mellan låt 4 del c och låt 5 del b. För ja, The Mars Voltas nya album har fem låtar som är uppdelade i a,b,c,d. Rent hörselmässigt hör man inte när a slutar och b börjar men man kan trösta sig med vetskapen om att det faktiskt gör det. Hela skivan är ett maraton av låtar utan stopp emellan. Istället för en lucka mellan låtarna kan man istället få höra oljud, ljud, oljud och sen mer oljud. Usch, jag kan inte dra mig för att säga att den här skivan är fett pretentiös. Där har ni det! Jag försökte in i det sista undvika just det ordet, men det passar så bra här! Alla kritiker verkar överens (och jag med dom) att The Mars Volta gör något nytt och kanske till och med banbrytande. Dom blandar alla möjliga stilar och sjunger på två språk! Och jag medger att skivan är otroligt intressant att lyssna på, vissa delar till och med bra! Och som sagt The Widow otroligt bäst! Och Cedrix Bixlers röst har något som får mig hooked. Men efter att ha gått igenom skivfodralet x antal gånger och fortfarande inte fattat vad det är dom sjunger om annat än äckliga maskar som kommer ut ur någons ögon och att äta någons livmoder (ja, jag fattar att det är metaforer, men för vad?!) så ger jag upp.
Substanslöst om man inte gillar att lyssna till osammanhängande gitarr- och saxofonsolon i en halvtimme. Svårtillgängliga texter. Intetsägande omslag och bilder i fodralet. Hm, det enda som blir kvar är: annorlunda och alldeles för pretentiöst. Åt fel håll. Trött och uttråkad sätter jag The Widow på repeat och kanske lyssnar jag på L'via nån dag igen. Men orka hålla på att leta efter och snabbspola till dom delar som går att lyssna på i den här geggan!
