#1 · 23 maj 2005 23:32
Star Wars: Episod III - Revenge of the Sith
(Bild saknas: releaser_10.jpg)
Jag hade länge hört att den tredje episoden snart skulle komma. Sedan när min kompis berättade att han skulle tälta utanför Rigoletto helgen innan biljetterna släpptes, för att få till premiären så ville jag genast haka på. Så kom haken, jag hade andra planer den helgen. Så är det ju det här med pengar också. Men då på onsdagen så blev jag informerad om att det finns biljetter kvar på andra biografer. Så det blev att boka och hoppas på att få köpa när man kom fram. Det fick jag.
En minut i tolv öppnades dörrarna in till biosalongen, enligt min klocka. Den fulla entrén tömdes ganska snabbt på folk när alla gick in för att sätta sig. När jag själv satt mig ner på rad fyra, väldigt nära duken, så känns det som att snart är det dags. Några eftersläntrare kommer in och så är det dags, på riktigt!
Star Wars: Episod III – Mörkrets Hämnd, som den heter på svenska, börjar som alla andra filmer. Med den gula texten som rullar fram ute i rymden. Fast handlingen är onekligen annorlunda, för detta är svaren på de frågor som börjar på "HUR" och "VARFÖR". Det handlar inte längre om något prov för våra hjältar, det handlar om hur lord Vader skapas och hur alla påverkas. Vi, som sett och pratat om Star Wars, vet att Anakin Skywalker är Darth Vader, att Luke och Leia är tvillingar och allt annat trevligt. Men dem där frågorna har väl alltid varit där, "hur tänkte sig Lucas att det skulle vara"? Och här kommer svaren tillsammans med känslan över att vara maktlös att ändra något i filmen. Vi ser hur Anakin genom all förvirring och sedan genom logik hamnar på den mörka sidan. I min mening var allt precis i lagom fart tills den där ödesdigra stunden, där allt går likt 30-sekunders kaninfilmerna.
Öppningsscenen bör man se upp med, man kan bli yr. Men man känner igen sig, "detta är Star Wars". Det tog visserligen ett tag för mig att komma in i filmen, det var ändå ett tag sedan man såg Star Wars. Fast hur man än gör så kan man inte undgå att tycka den är bra, trots att man kan tycka den är löjlig för stunden. Att få återse R2D2, C-3PO, Yoda, Windu, Padmé och givetvis alla Wookies var som att titta tillbaka på alla gånger innan man sett dem. En sak som kanske var negativt med filmen var att man inte fick se så mycket av vissa saker. När man lämnade biografen så var det tusen saker jag ville göra annorlunda, fast så är det ofta. Som någon sa utanför biografen var detta bara svaren, mer som ett kollage än en film.
Det jag upptäckte efter att ha fått min sömn var, för det första, att nu är allt verkligen slut. Det blir ingen mer ny Star Wars - film. För George Lucas är 30 år mer än nog, och ingen annan kommer nog vilja göra de tre avslutande filmerna som var tänkta från början. Den andra saken jag upptäckte var hur mycket bättre filmen blev när allt hade sjunkit in. Jag får känslan av att jag måste följa någons förslag, och ha ett Star Wars – maraton, se allt både i episodordningen och i den ordningen filmerna kom i.
Fast det får man vänta med tills filmen kommer ut.
- Hanna H. Lingman
(Bild saknas: releaser_10.jpg)
Jag hade länge hört att den tredje episoden snart skulle komma. Sedan när min kompis berättade att han skulle tälta utanför Rigoletto helgen innan biljetterna släpptes, för att få till premiären så ville jag genast haka på. Så kom haken, jag hade andra planer den helgen. Så är det ju det här med pengar också. Men då på onsdagen så blev jag informerad om att det finns biljetter kvar på andra biografer. Så det blev att boka och hoppas på att få köpa när man kom fram. Det fick jag.
En minut i tolv öppnades dörrarna in till biosalongen, enligt min klocka. Den fulla entrén tömdes ganska snabbt på folk när alla gick in för att sätta sig. När jag själv satt mig ner på rad fyra, väldigt nära duken, så känns det som att snart är det dags. Några eftersläntrare kommer in och så är det dags, på riktigt!
Star Wars: Episod III – Mörkrets Hämnd, som den heter på svenska, börjar som alla andra filmer. Med den gula texten som rullar fram ute i rymden. Fast handlingen är onekligen annorlunda, för detta är svaren på de frågor som börjar på "HUR" och "VARFÖR". Det handlar inte längre om något prov för våra hjältar, det handlar om hur lord Vader skapas och hur alla påverkas. Vi, som sett och pratat om Star Wars, vet att Anakin Skywalker är Darth Vader, att Luke och Leia är tvillingar och allt annat trevligt. Men dem där frågorna har väl alltid varit där, "hur tänkte sig Lucas att det skulle vara"? Och här kommer svaren tillsammans med känslan över att vara maktlös att ändra något i filmen. Vi ser hur Anakin genom all förvirring och sedan genom logik hamnar på den mörka sidan. I min mening var allt precis i lagom fart tills den där ödesdigra stunden, där allt går likt 30-sekunders kaninfilmerna.
Öppningsscenen bör man se upp med, man kan bli yr. Men man känner igen sig, "detta är Star Wars". Det tog visserligen ett tag för mig att komma in i filmen, det var ändå ett tag sedan man såg Star Wars. Fast hur man än gör så kan man inte undgå att tycka den är bra, trots att man kan tycka den är löjlig för stunden. Att få återse R2D2, C-3PO, Yoda, Windu, Padmé och givetvis alla Wookies var som att titta tillbaka på alla gånger innan man sett dem. En sak som kanske var negativt med filmen var att man inte fick se så mycket av vissa saker. När man lämnade biografen så var det tusen saker jag ville göra annorlunda, fast så är det ofta. Som någon sa utanför biografen var detta bara svaren, mer som ett kollage än en film.
Det jag upptäckte efter att ha fått min sömn var, för det första, att nu är allt verkligen slut. Det blir ingen mer ny Star Wars - film. För George Lucas är 30 år mer än nog, och ingen annan kommer nog vilja göra de tre avslutande filmerna som var tänkta från början. Den andra saken jag upptäckte var hur mycket bättre filmen blev när allt hade sjunkit in. Jag får känslan av att jag måste följa någons förslag, och ha ett Star Wars – maraton, se allt både i episodordningen och i den ordningen filmerna kom i.
Fast det får man vänta med tills filmen kommer ut.
- Hanna H. Lingman