#1 · 3 apr. 2005 03:45
Vilken är den bästa kent-skivan hittills enligt dig? Motivera!
Först och främst måste jag väl säga att jag inte är någon vidare musikanalytiker direkt, men jag ska försöka motivera mig så gott jag kan...
DOJD är nog min favorit än så länge. Det är i alla fall den skiva som framkallat starkast känslor hos mig, och precis alla låtarna är riktigt bra dessutom. Jag tycker soundet på skivan är ganska annorlunda jämfört med vad man hört tidigare, men ändå är det så otroligt mycket kent som det någonsin kan vara! Jag blev helt stum första gången jag hörde skivan. Känslorna som den framkallade blev nästan för mycket för en, särskilt när man lyssnade på de två sista låtarna, jag var nära på att gråta när jag hörde dem för första gången.
De tidigare skivorna var självklart också helt underbara, men de rörde mig inte lika djupt som den här skivan. Fast alla skivor är ju bra på sitt sätt självklart, så det är lite svårt att jämföra med dem, men för mig är det emotionella perspektivet väldigt viktigt när jag lyssnar på musik och sångtexter.
DOJD är en enda härlig rysning rätt igenom. Man tröttnar aldrig på låtarna, utan de växer snarare för varje gång man hör dem. Har svårt att tro att kent kan överträffa detta, men man kan ju alltid hoppas...
Först och främst måste jag väl säga att jag inte är någon vidare musikanalytiker direkt, men jag ska försöka motivera mig så gott jag kan...
DOJD är nog min favorit än så länge. Det är i alla fall den skiva som framkallat starkast känslor hos mig, och precis alla låtarna är riktigt bra dessutom. Jag tycker soundet på skivan är ganska annorlunda jämfört med vad man hört tidigare, men ändå är det så otroligt mycket kent som det någonsin kan vara! Jag blev helt stum första gången jag hörde skivan. Känslorna som den framkallade blev nästan för mycket för en, särskilt när man lyssnade på de två sista låtarna, jag var nära på att gråta när jag hörde dem för första gången.
De tidigare skivorna var självklart också helt underbara, men de rörde mig inte lika djupt som den här skivan. Fast alla skivor är ju bra på sitt sätt självklart, så det är lite svårt att jämföra med dem, men för mig är det emotionella perspektivet väldigt viktigt när jag lyssnar på musik och sångtexter.
DOJD är en enda härlig rysning rätt igenom. Man tröttnar aldrig på låtarna, utan de växer snarare för varje gång man hör dem. Har svårt att tro att kent kan överträffa detta, men man kan ju alltid hoppas...